Konduktiva polymerer är hög-molekylära-material med ledande egenskaper, framställda genom att dispergera ledande ämnen (som kimrök, metallpartiklar, etc.) i en polymermatris med kemiska eller fysikaliska metoder.
Deras ledningsförmåga ligger mellan den för ledare och isolatorer, vilket gör dem allmänt använda inom elektronik, energi och medicinska områden. Konduktivitetsmekanismerna för ledande polymerer inkluderar huvudsakligen elektronisk och jonledning. Elektroniskt ledande polymerer, såsom polyanilin och polypyrrol, uppvisar hög konduktivitet och miljöstabilitet; jonledande polymerer används vanligtvis i elektrolytmaterial, såsom polymerelektrolyter i litium-jonbatterier.
Beredningsprocesserna för ledande polymerer är olika, inklusive lösningsblandning, smältblandning och in{0}}polymerisation. Lösningsblandning är lämplig för framställning av starkt dispergerade ledande kompositmaterial, medan smältblandning är mer lämplig för storskalig produktion. Egenskaperna hos ledande polymerer påverkas av typen, innehållet och dispergerbarheten av fyllmedel, såväl som egenskaperna hos polymermatrisen.
